Extremt överglad

Ibland känner jag mig bara sådär... glad. Verkligen överglad. Det bubblar i magen, jag går runt och fånler och har mest av allt bara lust att skrika "TIHI!!!" så högt och med sån ljust röst jag kan.

Synd att det där inte inträffar oftare och håller i sig längre. Men det konstigaste är nog att jag oftast inte vet varför jag blir sådär. Det inträffade nyss... helt utan anledning. Jag antar att man bara behöver vara lite glad ibland :)

Men nu måste jag skriva på mitt idrottsarbete. Genast är det glada som bortblåst.

Om någon bild skulle beskriva den där känslan skulle det nog vara den här, haha.