Alla är emot mig!

När Sara och jag satt och spelade spel ute på altanen upptäckte Sara massor av fåglar som satt i våran vinbärsbuske och åt. Jag skyndade mig förstås upp för att hämta kameran, bytte objektiv (det tar inte 10 min längre...) och sprang ner igen. Fåglarna var fortfarande kvar, jippi! Det var bara det att när jag gick ut (försiktigt, så att de inte skulle bli rädda) så flög alla iväg. Det var minst 10 stycken. Jag som ville fota dem!

Tydligen var alla emot mig idag. I alla fall om man räknar fåglar och humlor alla.
Först flög alla de där fåglarna iväg. Då fotade jag lite humlor från altanen. Jag ville ha en bild där en humla flög, men jag hann aldrig med. De borde ha flugit lite långsammare. Sen det värsta av allt. En kaja satt på vårt garagetak, och jag ville ha en bild då den flög iväg. Jag satt och väntade i ca en minut, men den ville inte flyga, inte ens när jag försökte skrämma den. Jag kollade bort några sekunder, och vad ser jag när jag tittade tillbaka? Jo, kajan som just hade flugit iväg.
Varför händer alltid sånt mig?