Spegel, spegel på väggen där...

Äntligen har jag fått en spegel i mitt rum! Har varit utan i över en månad (kanske till och med två), och det har varit grymt jobbigt. Nu är jag nästan vad vid att inte kunna spegla mig, så det är nära at jag går till badrummet varje gång, innan jag inser att jag inte behöver göra det. Men jag vänjer mig nog snert :)

Ibland är jag nästan helt besatt av att spegla mig xD Tittar alltid i fönstret på bilar som står parkerade längs trottoarkanten när jag är ute och går t.ex. Det är rätt onstigt egentligen, för oftast föredrar jag att inte veta hur jag ser ut.
Förmodligen beror det på att jag är besatt av mitt hår. Jag måste alltid fluffa till det, platt hår är det värsta som finns! Och då underlättar det ju en del om man har en spegel så att man kan se till att inte håret står åt alla håll, för det vill man ju inte.

Oj, nu låter det säkert som att hur jag ser ut är det enda jag bryr mig om, men självklart är det inte så.